Oviss framtid
Ett år kvar på gymnasiet. Mitt extra år. Det egentliga sabbatsåret. Känner lite smått tvång att hoppa på en vidareutbildning direkt efter för att jag redan har förbrukat mitt "tänkarår". Men hur ska man kunna välja? Det är inte lönt att slänga bort 3 år på något man senare absolut inte kan tänka sig att jobba med. Eller har möjlighet att jobba med heller för den delen. Då är det naturligtvis bättre att vänta ett år till. Tänka, fundera och höra sig efter istället för att rusa in i en framtid unknown.
Jag har haft visionen om att bli dietist nu i flera år, men efter att ha gjort lite eftersökning på ämnet så ser väl kanske inte arbetstillfällena ut att växa på träd. Chansen att nå upp till det höga snittbetyget som krävs finns fortfarande, men för att ro allt i hamn krävs väldigt hårt jobb hela sista året i skolan.
Vad gäller andra yrkesdrömmar står kostekonom, husmäklare, diabetessköterska eller någon annan slags ekonom högt i kurs. Ekonomer behövs ju alltid och just kostekonomer finns det arbetsmöjligheter för. Husmäklare finns i multum - men det gäller också pengarna man tjänar i det yrket. Efter lite faktaletande om specialistsjuksköterskor kan jag konstatera att de räknas som eftertraktade.
Vad ska man välja? Hur ska man kunna veta nu att det där vill jag hålla på med resten av mitt liv? Visst kan man ändra sig, byta bana, men rätt beslut från början måste ju ge mer motivation och kraft att vilja prestera och ge den glöd man behöver för att göra sitt jobb bra. Att behöva bygga upp allt igen, sadla om, det är energikrävande och nedbrytande, kan i vissa fall verka stärkande, men på något vis känns det ändå så onödigt. Visserligen kan man inte veta hur allt ska vara på förhand, det är omöjligt.. Så mina resonemang flyter plötsligt ut i intet. Men min poäng är, vilket jag har lärt mig från mina misstag, tänk efter före, och tänk då efter hårt. Drömmar måste få spela in, men inte oresonligt mycket. Hjärtat ska få säga sitt, annars blir resultatet olycka. Lyssna till kroppen, för om den är inte mår bra så blir inget gjort. Huvudet får väl bestämma i slutändan, för det är där det viktigaste sitter: motivationen och viljan.
För viljan ger drömmar, drömmar ger motivation, motivationen ger kraft och kraften mynnar ut i görandet. För att citera den envisaste person jag känner: "Det sitter i huvudet"
Jag har haft visionen om att bli dietist nu i flera år, men efter att ha gjort lite eftersökning på ämnet så ser väl kanske inte arbetstillfällena ut att växa på träd. Chansen att nå upp till det höga snittbetyget som krävs finns fortfarande, men för att ro allt i hamn krävs väldigt hårt jobb hela sista året i skolan.
Vad gäller andra yrkesdrömmar står kostekonom, husmäklare, diabetessköterska eller någon annan slags ekonom högt i kurs. Ekonomer behövs ju alltid och just kostekonomer finns det arbetsmöjligheter för. Husmäklare finns i multum - men det gäller också pengarna man tjänar i det yrket. Efter lite faktaletande om specialistsjuksköterskor kan jag konstatera att de räknas som eftertraktade.
Vad ska man välja? Hur ska man kunna veta nu att det där vill jag hålla på med resten av mitt liv? Visst kan man ändra sig, byta bana, men rätt beslut från början måste ju ge mer motivation och kraft att vilja prestera och ge den glöd man behöver för att göra sitt jobb bra. Att behöva bygga upp allt igen, sadla om, det är energikrävande och nedbrytande, kan i vissa fall verka stärkande, men på något vis känns det ändå så onödigt. Visserligen kan man inte veta hur allt ska vara på förhand, det är omöjligt.. Så mina resonemang flyter plötsligt ut i intet. Men min poäng är, vilket jag har lärt mig från mina misstag, tänk efter före, och tänk då efter hårt. Drömmar måste få spela in, men inte oresonligt mycket. Hjärtat ska få säga sitt, annars blir resultatet olycka. Lyssna till kroppen, för om den är inte mår bra så blir inget gjort. Huvudet får väl bestämma i slutändan, för det är där det viktigaste sitter: motivationen och viljan.
För viljan ger drömmar, drömmar ger motivation, motivationen ger kraft och kraften mynnar ut i görandet. För att citera den envisaste person jag känner: "Det sitter i huvudet"
Orättvisa
På vägen hem idag hade jag ren tur att jag inte slirade på någon livsfarlig slemblafsa som kröp fram sakta och vidrigt på den blöta asfalten. Parerade som en graciös slalomåkare gjorde jag, med gott resultat, men det var en tuff match. Varför kan inte någon fruktansvärd snigelpest drabba dessa äckligt slemmiga varelser som bara tillför plågor till denna värld? Jag antar att deras slabbiga kroppar endast består av infektionsresistant gegga, vilket gör dom omöjliga att förinta så snigelpest är väl tyvärr inget att vänta.. Istället drabbas mycket mer oskyldiga små djur, som t.ex. sälarna. Inget ont gör dom och ändå drabbas dom. Orättvist är det och helt poänglöst. Jag förstår inte.. Varför just sälarna?
Dubbelt upp
5 timmar blev plötsligt 10. Ohja, jag ska jobba dubbelt idag. Jobbade först 7.30 - 12.30 och klockan 16.00 börjar jag igen för att gå till 21.00. Bra tidsfördriv och extra klirr i kassan är fint.
Who wouldn't want her hair?
Me gets very jealous, me wants that woman's hair
Blåbär
Helgen har varit bra. En sväng till Ullared hanns med igår där bland annat sängkläder, ljus och diverse annat inhandlades. I övrigt har dessa dagar spenderats filmtittandes, mysandes och blåbärsplockandes med mr Mys. "Alla blåbär är blå bär, men inte alla blå bär är blåbär"
