Långpromenad i Ambjörnarps skogar och reflektioner
Kan väl säga att det inte blev riktigt som jag hade tänkt mig. Hade inte målat upp någon bild, men hade inte heller väntat mig allt som hände.
ca 8 timmar tog det att gå ca 1 mil och jag är rätt trött på gifflar vid det här laget.
"Formsvacka", "trött", "likgiltigt" - kalla det vad ni vill, jag kallar det depression. Omvärlden är emot mig och så även jag själv. "Äh, det är väl bara att göra det" - Nej! Det är inte det. Hela mitt jag arbetar emot mig själv och låter inte mig känna mig tillräcklig i vilket läge det än är. Vad än någon annan säger, så tar jag det jättehårt. Ser ingen igenom mig?
Våren är den underbaraste årstiden, allt kommer till liv och sommarn står på glänt. Men jag har kommit underfund med att det är alltid på våren jag har mina "formsvackor". Det är då jag inser saker som jag annars ignorerar. "Det som göms i snö, kommer upp i tö."
Min världsbild raserar sakta men säkert
Kommentarer
Postat av: Hanna
Men gummse då! Säg till om det är något jag kan göra.. vad som helst! Jag finns här, om du behöver mig.. Big Hugs <3
Trackback