LilleLise

Inte en enda julkalender finnes i mitt rum. Jag som alltid haft någon sen barnsben. Inte en enda. Varför har jag ingen julkalender? Ärligt talat så har jag inte haft en tanke på att skaffa någon. Jag har väl för mycket annat att tänka på, eller bara missat ...eller har jag blivit vuxen? Ingen julkalender och en stor lust att bojkotta julklappshysterin. Låter jag inte lite tråkig? Lite vuxen? Jag skulle för en gångs skull uppskatta en jul med mys, pepparkaksbak, samling i soffan i lugn och ro och bara strunta i julklappar. För det är väl det julen är till för? Att umgås och uppskatta varandra. Eller är det bara en undanflykt för att slippa ha ångest för vilka julklappar man ska köpa? Jag vet inte, men ångest ger det i alla fall mig. Dels för att jag inte vet vad jag ska köpa och dels för att jag inte har tid.

Julen innebär alltid stress, i alla fall i min familj. Man ska åka hit och dit, köpa allt och lite till samtidigt som man ska hinna njuta och le och känna glädje. Allt för att julafton ska bli perfekt. Men blir den någonsin det? All mat ska vara klar på bordet innan Kalle Anka. Så är det sagt. Så blir det aldrig. Kalle Anka är inte ens roligt längre. Uttjatat och irriterande. (Jag hatar verkligen Tomteverkstaden!) Men det är tradition. Sen när man har ätit så ska man vänta så länge som möjligt innan julklapparna blir öppnade, allt för att ha något att se fram emot och längta lite till till. Och när man väl öppnar klapparna, visst är det roligt, roligast är nog att se hunden bli helt vild för att han får paket, men sen när allt är öppnat så är det över och man undrar varför stressade jag? Varför kunde jag inte köpt alla paket i november och bara njutit av juleljus och mys i december? Varför bryter jag aldrig trenden?