LilleLise

Ärligt talat, jag hade verkligen sett fram emot en trevlig myskväll med kanske ett besök i Borås och vart är jag? Hemma, i skogen och gör inget som helst vettigt.. Jag vill bara skrika, men vafan, någon självkontroll har jag ändå. Åhh! Varför förväntar jag mig någonting? Varför fortsätter jag hoppas? Varför bryr jag mig? Jag kunde lika gärna jobbat.. Kanske t.o.m följt med till Kullaberg som Sara så innerligt försökte övertala mig till, men jag bara sitter här.
Ledsen, förbannad och uttråkad.

Har nästan tankar på att åka ner till Kinna, köpa en jättefet påse med smågodis och bara vräka i mig. Annat folk dränker sina sorger i alkohol, jag låter mina bada i sockerrus.




Fråga inte, ok? Jag är bara jättedeprimerad.

Blev klar rätt tidigt med min naturkunskapsuppsats idag ändå :P Lite efter 22, trodde att jag skulle få sitta in på småtimmarna, men icke! Jag är t.o.m nöjd :) Visst, skrev bara två sidor och missade säkert nåt, men jag är nöjd!

Nu är det bara tyskan som är kvar att kämpa för. Bokredovisning imorrn *gulp* och prov nästa vecka *gräs*.. Sen så är skolan finito för den här terminen. Eller ja, då väntar ju CAE-certificate, men det får gå som det går!

Nu ska jag sova - sovmorgon imorrn dessutom :P Få förunnat?
Mig, vanligtvis.

Snabbare bredband :P Yeah!

- ett skämt.

Ärligt talat. Det är helt rubbat! Andas andas. Och hur kan man anställa helt inkompetenta lärare?! Genom mina år i skolan så har jag haft helt suveräna, medelmåttiga och mer eller mindre kassa lärare, men det här året har nog tagit priset i variation av kompetenta lärare. 

Jag anser mig ha träffat på Marks mest mysko, ointresserade och helt kunskapslösa lärare det här året, och då skojar jag inte! Klädstilen är OMG :| , närvaron på lektionerna är lägre än låg, om man frågar något kan man se sig i stjärnorna efter ett svar och stavar som en kratta gör människan.. Vart är Sveriges lärarkår påväg?

Om man inser att man inte har någon passion längre, eller föråldrade kunskaper, i det ämne man lär ut, då får man väl antingen sluta eller göra nåt åt saken? Uppatera hårdisken kanske? Men nej nej.. Det går inte!

Natasha Bedingfield har kommit med ett nytt album - me goes "happy face" :P Jättebra. Ger lite nostalgi då jag tänker på hennes gamla låtar. Lyssnade alltid på dem under de dagliga pendlingarna mellan hem och Borås. Har särskilda minnesbilder från Kinnarummarundan, och det var vääldigt längesedan nu.

Wake up, smell the roses
Life is happening and you don't know it
Wake up, take a moment
Grab it in your hands... and own it!

Jupp, mycket olidig är jag idag! Eller, har inte varit det hela dagen, men sen jag lämnade skolan.


Samhällsplugg är dock värre. Gett upp för idag. Har två timmar imorgon till mitt förfogande, great...

Sammanfattar dagen. Som förövrigt har varit morsdag. Fast den firades mestadels igår med en trip till Varberg och inkluderade god thaimat, vandring runt fästningen och en påhälsning i mosters stuga.

Var även och hälsade på i familjen Ecke's hus igår. Maria hade bakat bärpaj :P Mycket god.

---

Imorgon kommer älsklingen :)
Imorgon ska jag..
..äta lunch ute
..till doktorn
..hålla engelskatal

Tills imorgon ska jag kunna:
 - Idas sommarvisa
 - Den blomstertid nu kommer
 - Summertime
 - Båtlåt
 - Kom änglar
 - With a litte help from my friends 
 - Nu grönskar det
 - Balladen om Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind

Har rätt så bra koll på de 6 första, men hur ska hela Vreeswijk-låten kunna fasta?

...skulle jag vilja ha sovmorgon, men icke, jag ska iväg och jobba. Verklighetens sanning. Men efter det blir desto roligare. Då ska jag iväg till Borås och träffa de personer jag beundrar mest: mina forna IB-kollegor. Dom har orkat sig igenom 3 år av IB - stress, press och hårt arbete - och nu sina exams. Jag är så fruktansvärt stolt över er! ..men samtidigt stinger det till lite. Jag vill också ha den där känslan "jag har klarat det", men nu är det definitivt över. Nu ska all energi läggas på mitt sista år, nå dom där betygen som jag vill ha, och hoppas att det räcker för att ta mig dit jag vill. Man kan om man vill för "det sitter i huvudet"!

Inflyttningsfest
Grillkväll
Melodifestivalen
Jobb
Internetproblem
Eurovision
Skolarbete

...helvete

Japp.
Plugg från klockan 16 till 24-snåret igår och nationellt prov från 8.15 till 12.15 idag.
Det funkade. I alla fall det mesta.




Trevligt att träffa Adrian idag :)

Det är väl bland det bästa som finns? Ibland i alla fall. Jag är igång och läser igen :P Var på tok för längesen jag läste en bok för bara min egen vinning och välmående. Längtar till juli, då kommer Harry Potter vara prioritet #1 :) Eller ja, boken kommer ut i handeln den 21 juli, och jag är inte den som står och krafsar på dörren till bokhandeln, så den blir väl läst i augusti när jag har sommarlov på riktigt!



Idag har jag låtit mig själv försvinna in i matematikens underliga värld, roligt när det funkar, förjävligt när det blir fel. Nationella kommer inte gå såå bra.. Tyvärr!

Femte gången jag joggar på en vecka idag. Jag har ALDRIG joggat innan, och heller inte förstått mig på det fascinerande med jogging. Gör jag inte nu heller ska jag väl erkänna, men det funkar. Att jag blir tvingad till att jogga är en sak, det har jag blivit vid två utav tillfällena, men det betyder att jag joggat själv, på eget initiativ, tre utav gångerna!



Jag är stolt. Riktigt stolt. Och tacksam, skall tilläggas. Jag är långt ifrån en slipad joggare men om inte Sara hade funnits så hade jag aldrig ens upptäckt att jag KAN jogga. Hemsk och hård är hon, viker inte en millimeter, men man ska inte dalta heller, och även om jag klagar Sara, så är jag i alla fall tacksam efteråt :)

Lever gör man ändå, även om livet inte är "gôtt". Fakta att acceptera. Deal with it!

Imorgon ska jag:
1. Börja mitt nya liv (som så många gånger förr)
2. Ta tag i skolarbetet (som aldrig lyckas)
3. Motionera (på ett eller annat vis)

Jorgubbssmoothie - mmmm :P Favoriten är blåbärssmoothie, men man tager vad man haver och jorgubb funkar fint :) Skulle smakat med en muffins med, men brist på sånt resulterade i - no muffin.

Det enda jag tittar på just nu - Top model cycle 8 - that's right. Ny säsong, och Sverige vet inte ens vilken cycle 7's vinnare är än. I know!

Kan väl säga att det inte blev riktigt som jag hade tänkt mig. Hade inte målat upp någon bild, men hade inte heller väntat mig allt som hände.

ca 8 timmar tog det att gå ca 1 mil och jag är rätt trött på gifflar vid det här laget.

---

"Formsvacka", "trött", "likgiltigt" - kalla det vad ni vill, jag kallar det depression. Omvärlden är emot mig och så även jag själv. "Äh, det är väl bara att göra det" - Nej! Det är inte det. Hela mitt jag arbetar emot mig själv och låter inte mig känna mig tillräcklig i vilket läge det än är. Vad än någon annan säger, så tar jag det jättehårt. Ser ingen igenom mig?

Våren är den underbaraste årstiden, allt kommer till liv och sommarn står på glänt. Men jag har kommit underfund med att det är alltid på våren jag har mina "formsvackor". Det är då jag inser saker som jag annars ignorerar. "Det som göms i snö, kommer upp i tö."

Mina 16 dagar i USA var underbara. Dels för allt jag fick se och uppleva, dels för vädret, dels för ledigheten, men absolut mest för att jag fick spendera tid med min mr Mys.


Jag började resan hemifrån runt 4.30, vilket visade vara alldeles för tidigt, men bättre tidigt än för sent. Planet till min första anhalt, München, avgick 8.00 och landade ca 10.00 (blev lite försenat pga "heavy traffic"). Skyndade därifrån (färdmedel: buss) till terminalen och nästa plan med avgångstid 11.05 (även detta plan blev försenat till ca 11.30 med anledning av bagage som hade hamnat på efterhanken (bergis mina väskor :P)) och destination: Los Angeles. Väl på planet ägnade jag inte en enda timme till sömn utan fördrev tiden med att titta ut, titta på Happy feet, läsa Candide, gå på toa, äta lunch (kyckling) och middag (kyckling) prata med grannen, hämta godis till mig och grannen och försöka somna. Jobbigt, men det var det absolut värt. När vi landade i L.A fanns det ingen ledig gate, vilket gjorde vår ankomsttid blev senarelagd med 40 minuter. Väl inne var man tvungen att gå igenom tullen och få fingeravtryck och kort tagna och så frågades det om vad man gjorde där, vilket tog en evighet pga den långa kön och det låga arbetstempot, efter det hade jag minimal tid att ta mig till nästa gate så jag sprang, och sprang, och sprang.. väldigt långt i alla fall innan jag nådde terminal 7/8 och planet till SBA. Jättelitet, skrangligt 30-personersplan. Kind of scary, men väl i luften var utsikten så vacker att man snart glömde det olidliga motorljudet och skakningarna. Och så, väl framme, ute ur planet, vem stod då där och väntade på mig i den starkt blåsande, men ack så ljumma vinden? Jo, min älskade Marek Behrendt <3