I do wonder

Why is life so god damn hard?
Just shoot me and I'll be gone
At least punch me so I'll bleed
Or scream so I'll hear
Show me and I'll see

Until then, I'll scream until I'm hollow


Sentimental

Nu är mina 13 skolår till ända. Tre år på Gullbergskolan, sex år i Örbyskolan, två år i Borås på Sven Eriksonsgymnasiet och två år på Marks Gymnasieskola. Torsdag till lördag var lyckorus, söndag till tisdag återhämtning och idag kommer verkligheten tillbaka. Ingen mer skola på ett bra tag! Både på gott och ont.. Slippa pressen är skönt men jag kommer sakna två personer något enormt mycket.



LångeSara och LilleSara. "Hon har hästar! Henne ska vi bli kompis med!" Tack Tuffer, Maro och Cesar ;) När jag väl kom till klassen kände jag mig rätt så lost, men bara engelska C-lektionerna drog igång så hittade jag Saraliten. Tur var väl det.


Ångrar jag mig nu efteråt? Att jag bytte från Borås? Aldrig! Jag har bättre betyg än vad jag någonsin skulle ha fått "däruppe", har inte fullt så stort magsår som IBtrean skulle ha orsakat och två Saror som jag aldrig annars hade lärt känna :) (+en massa andra människor som förgyllt dagarna). Nej, jag ångrar mig inte. Ett år går så snabbt, jag kunde likagärna spendera det i skolan, som jag gjort. Det positiva väger absolut upp det negativa. Jag har ju förhoppningsvis 60 år kvar att leva ;) Hinner nog med att jobba, plugga vidare och allt annat som jag pushat fram ett år.

Ångrar jag mig att jag någonsin hoppade på IB då? Betygsmässigt - kanske, visserligen har IBlärdomarna hjälpt mig så enormt i t.ex. engelskan, matten och naturkunskap, men vissa ämnen som jag fick betyg i "däruppe" hade jag absolut fått bättre på Marks. Ok, jag ska inte klaga, jag fick rätt bra snitt ändå, men om man ska klaga på något så ;) Nej, jag ångrar mig inte att jag började läsa IB. Jag fick möjlighet att resa lite hit och dit, lära mig otroligt mycket och lära känna några utav de underbaraste och smartaste människor världen någonsin välkomnat till jordytan; Malin, Andrea, Anna och Paulina för att bara nämna några.

"Ångra aldrig något du gjort, det räcker med att ångra det du aldrig gjorde"

Nu ligger framtiden inför mina fötter. Egentligen vet jag precis vad jag vill göra, men jag lämnar det litegranna öppet. Lite halvfasta punkter har jag i alla fall. Jobba i sommar, antagligen i höst också. Kanske åka iväg som au pair nästa år, eller börja plugga nästa höst, alternativt hösten efter det och då blir det antingen dietist eller kostekonom. Ok, jag har det väl rätt utstakat för mig, men som sagt, jag är öppen för förslag!

Först är jag i alla fall ledig en vecka till innan jag börjar jobba. Är väl för väl nu när jag har dragit på mig en förkylning. Sjukdomar och djävulstyg kommer som på beställning så fort jag börjar slappna av. Kanske kan se det som ett positivt tecken ändå, för det måste väl betyda att jag verkligen slappnar av?

Skolan är över, nu ska jag göra allt jag sagt att jag ska göra; träna, vara en bättre vän, läsa böcker, försöka lära mig tyska bättre, inte vara rädd, söka jobb, hjälpa till hemma och allting annat. Allt sker inte över en natt, ha tålamod, jag lovar att göra mitt bästa!



"Men alla känner vi nog också en enorm frihet och lycka denna dag,

vår speciella dag,

vår studentdag.

Känn er stolta för att vi tagit oss hit,

känn glädje för att allt är över,

känn lycka inför studenten och vad framtiden har att erbjuda.


Grattis till studentexamen 2008 och lycka till i framtiden!"


ur talet Kära studenter på studentavslutningen den 12 juni 2008
framfört av Johanna Mårtensson och Lisa Johansson