LilleLise

En dag av råplugg, yes box. Religion i första hand, finansiering & kalkylering i andra och aktiekunskap i tredje. Jag behöver verkligen jullov, tyvärr så är även det späckat med diverse skoluppgifter :R Får nog se mig i stjärnorna efter riktigt ledighet tills jag slutar skolan.. och det är ett halvår kvar! Men men, tiden springer iväg, allt går så snabbt så det är väl bara att härda ut.

Igår kväll var det jobbet som krävde sitt: 5 vikarier, en strejkande lift och krävande vårdtagare. Jag kan ju knappast säga att jag var glad när jag stapplade in på jobbet fem minuter efter 21 och möttes av de andra som var påväg hem "Var fastnade du?" Give me a break... Tittade på deras tider när de var klara: 20.40. Jag trodde att man samarbetade på ett jobb, i det här fallet är det väl självklart att man ringer runt och frågar hur det går för de andra? Det är i alla fall en självklarhet för mig... Men nej, nej. "Var fastnade du?"... Ingen idé att fråga det när jag väl kommit därifrån.

---

Klockan är 17.30. Religionsarbetet går inte mycket framåt. Jo, det går framåt, men sakta. Pepparkaksburken hjälper inte till :/ Too bad, för pepparkakor är gott, men dom gör inte så stor nytta nu när jag behöver vara smart och alert. Passar nog bättre när man ska vara snäll och gosig :)

Inte en enda julkalender finnes i mitt rum. Jag som alltid haft någon sen barnsben. Inte en enda. Varför har jag ingen julkalender? Ärligt talat så har jag inte haft en tanke på att skaffa någon. Jag har väl för mycket annat att tänka på, eller bara missat ...eller har jag blivit vuxen? Ingen julkalender och en stor lust att bojkotta julklappshysterin. Låter jag inte lite tråkig? Lite vuxen? Jag skulle för en gångs skull uppskatta en jul med mys, pepparkaksbak, samling i soffan i lugn och ro och bara strunta i julklappar. För det är väl det julen är till för? Att umgås och uppskatta varandra. Eller är det bara en undanflykt för att slippa ha ångest för vilka julklappar man ska köpa? Jag vet inte, men ångest ger det i alla fall mig. Dels för att jag inte vet vad jag ska köpa och dels för att jag inte har tid.

Julen innebär alltid stress, i alla fall i min familj. Man ska åka hit och dit, köpa allt och lite till samtidigt som man ska hinna njuta och le och känna glädje. Allt för att julafton ska bli perfekt. Men blir den någonsin det? All mat ska vara klar på bordet innan Kalle Anka. Så är det sagt. Så blir det aldrig. Kalle Anka är inte ens roligt längre. Uttjatat och irriterande. (Jag hatar verkligen Tomteverkstaden!) Men det är tradition. Sen när man har ätit så ska man vänta så länge som möjligt innan julklapparna blir öppnade, allt för att ha något att se fram emot och längta lite till till. Och när man väl öppnar klapparna, visst är det roligt, roligast är nog att se hunden bli helt vild för att han får paket, men sen när allt är öppnat så är det över och man undrar varför stressade jag? Varför kunde jag inte köpt alla paket i november och bara njutit av juleljus och mys i december? Varför bryter jag aldrig trenden?

Jag är trött. Jag känner mig tom. Jag känner mig glad. Jag känner mig konfunderad. Jag känner mig stressad. Jag känner mig liten. Jag känner mig kluven. Jag känner mig kall. Jag mår mysko.


Hur kommer det sig att viss musik kan få en att känna sig
...helt mörbultad?
...helt slut i huvudet?
...helt känslosam?