LilleLise

Nu är mina 13 skolår till ända. Tre år på Gullbergskolan, sex år i Örbyskolan, två år i Borås på Sven Eriksonsgymnasiet och två år på Marks Gymnasieskola. Torsdag till lördag var lyckorus, söndag till tisdag återhämtning och idag kommer verkligheten tillbaka. Ingen mer skola på ett bra tag! Både på gott och ont.. Slippa pressen är skönt men jag kommer sakna två personer något enormt mycket.



LångeSara och LilleSara. "Hon har hästar! Henne ska vi bli kompis med!" Tack Tuffer, Maro och Cesar ;) När jag väl kom till klassen kände jag mig rätt så lost, men bara engelska C-lektionerna drog igång så hittade jag Saraliten. Tur var väl det.


Ångrar jag mig nu efteråt? Att jag bytte från Borås? Aldrig! Jag har bättre betyg än vad jag någonsin skulle ha fått "däruppe", har inte fullt så stort magsår som IBtrean skulle ha orsakat och två Saror som jag aldrig annars hade lärt känna :) (+en massa andra människor som förgyllt dagarna). Nej, jag ångrar mig inte. Ett år går så snabbt, jag kunde likagärna spendera det i skolan, som jag gjort. Det positiva väger absolut upp det negativa. Jag har ju förhoppningsvis 60 år kvar att leva ;) Hinner nog med att jobba, plugga vidare och allt annat som jag pushat fram ett år.

Ångrar jag mig att jag någonsin hoppade på IB då? Betygsmässigt - kanske, visserligen har IBlärdomarna hjälpt mig så enormt i t.ex. engelskan, matten och naturkunskap, men vissa ämnen som jag fick betyg i "däruppe" hade jag absolut fått bättre på Marks. Ok, jag ska inte klaga, jag fick rätt bra snitt ändå, men om man ska klaga på något så ;) Nej, jag ångrar mig inte att jag började läsa IB. Jag fick möjlighet att resa lite hit och dit, lära mig otroligt mycket och lära känna några utav de underbaraste och smartaste människor världen någonsin välkomnat till jordytan; Malin, Andrea, Anna och Paulina för att bara nämna några.


Nu ligger framtiden inför mina fötter. Egentligen vet jag precis vad jag vill göra, men jag lämnar det litegranna öppet. Lite halvfasta punkter har jag i alla fall. Jobba i sommar, antagligen i höst också. Kanske åka iväg som au pair nästa år, eller börja plugga nästa höst, alternativt hösten efter det och då blir det antingen dietist eller kostekonom. Ok, jag har det väl rätt utstakat för mig, men som sagt, jag är öppen för förslag!

Först är jag i alla fall ledig en vecka till innan jag börjar jobba. Är väl för väl nu när jag har dragit på mig en förkylning. Sjukdomar och djävulstyg kommer som på beställning så fort jag börjar slappna av. Kanske kan se det som ett positivt tecken ändå, för det måste väl betyda att jag verkligen slappnar av?

Skolan är över, nu ska jag göra allt jag sagt att jag ska göra; träna, vara en bättre vän, läsa böcker, försöka lära mig tyska bättre, inte vara rädd, söka jobb, hjälpa till hemma och allting annat. Allt sker inte över en natt, ha tålamod, jag lovar att göra mitt bästa!

"Men alla känner vi nog också en enorm frihet och lycka denna dag,

vår speciella dag,

vår studentdag.

Känn er stolta för att vi tagit oss hit,

känn glädje för att allt är över,

känn lycka inför studenten och vad framtiden har att erbjuda.

Grattis till studentexamen 2008 och lycka till i framtiden!"

Jag bokade äntligen min resa igår kväll :) Det var riktigt mycket krångel och jag funderar ärligt på om min mage kommer klara av mer stress innan den kollapsar. Har sovit i fyra timmar, men vaknade av ångest att jag hade gjort mer fel.. Jag ska ju drömma om mys och palmer, inte planförseningar och misstag! åhh..

Hörde posten köra förbi innan för första gången någonsin. Den kommer alltid på nätterna (eller tidig morgon) på helgerna så jag lyckas alltid missa att höra den. På vardagarna kommer den först vid 11 :R

Jag längtar till torsdagen den 29.de mars :) Den dagen kommer att bli riktigt lång! Men det är det värt :)

Pratade med dig precis och kom underfund med hur mycket jag saknar dig just nu.. Var och träffade din mor och gav henne din adress idag. Jag har inte varit i ditt hus på tre veckor! Inte träffat din mor på tre veckor! Inte sett ditt ansikte på tre veckor.. Jag fattar inte att tiden faktiskt inte står still, att den kan rulla fram med samma fart som innan är för mig en gåta. Men det gör den, för tiden går snabbt. Och nu är det bara en resebeställning, 9 veckor, en dag, några timmar, en hel flygresa med mellanlandningstider och några tullar emellan oss. I tal låter det mycket med det är bara 3 ggr så lång tid som vi redan varit ifrån varandra.

Rektorn ska väl ha tack för att han gav med sig, krävde visserligen tårar och min tragiska historia för att få honom att vekna, men nu har jag fått ledigt i alla fall. Ska man verkligen behöva dra upp allt som hänt en bara för att folk ska ge med sig? Han sa till mig att jag skulle åka ändå, även om jag inte fått ledigt, att CSN kanske drog in mitt bidrag en vecka eller månad men att det var det enda som skulle hända. Men hur kul är det? Då kan man väl likagärna få ledigt, det är väl bättre att de vet vart man är än att man är borta olovligt och ingen vet vad man håller på med? Men antagligen skulle man ha med hela familjen för att få beviljat. Verkligen allas högsta önskan när de ska åka och hälsa på sin pojkvän i två veckor :R Hade jag åkt ändå? Naturligtvis, men med oro och en önskan till mamma att hon ringde och sjukanmälde mig. Kalla mig proper och stud, men jag har mina principer.

Nu ska jag sätta mig med psykologin, blir väl studning in på nattimmarna, men jag är van ;) Har ju inte allt för mycket annat för mig.

Tisdagen den nionde januari 2007 är det idag och det datumet betyder skolstart för vårterminen. Mycket nu de första veckorna. 5 prov inom det närmaste. Två böcker ska läsas och en inlämning i engelska C. Den ska inte slarvas med.. även om jag känner redan nu att den skulle kunna vara bättre än vad den kommer att bli. Men det kan väl egentligen allt ;)

Köpte tre tröjor igår ;P Behöver jag. Fast de såg nästan likadana ut och liknade allt annat i min garderob.. Orka bry sig. Dom är sköna ;)