LilleLise

Pratade med dig precis och kom underfund med hur mycket jag saknar dig just nu.. Var och träffade din mor och gav henne din adress idag. Jag har inte varit i ditt hus på tre veckor! Inte träffat din mor på tre veckor! Inte sett ditt ansikte på tre veckor.. Jag fattar inte att tiden faktiskt inte står still, att den kan rulla fram med samma fart som innan är för mig en gåta. Men det gör den, för tiden går snabbt. Och nu är det bara en resebeställning, 9 veckor, en dag, några timmar, en hel flygresa med mellanlandningstider och några tullar emellan oss. I tal låter det mycket med det är bara 3 ggr så lång tid som vi redan varit ifrån varandra.

Rektorn ska väl ha tack för att han gav med sig, krävde visserligen tårar och min tragiska historia för att få honom att vekna, men nu har jag fått ledigt i alla fall. Ska man verkligen behöva dra upp allt som hänt en bara för att folk ska ge med sig? Han sa till mig att jag skulle åka ändå, även om jag inte fått ledigt, att CSN kanske drog in mitt bidrag en vecka eller månad men att det var det enda som skulle hända. Men hur kul är det? Då kan man väl likagärna få ledigt, det är väl bättre att de vet vart man är än att man är borta olovligt och ingen vet vad man håller på med? Men antagligen skulle man ha med hela familjen för att få beviljat. Verkligen allas högsta önskan när de ska åka och hälsa på sin pojkvän i två veckor :R Hade jag åkt ändå? Naturligtvis, men med oro och en önskan till mamma att hon ringde och sjukanmälde mig. Kalla mig proper och stud, men jag har mina principer.

Nu ska jag sätta mig med psykologin, blir väl studning in på nattimmarna, men jag är van ;) Har ju inte allt för mycket annat för mig.