Oviss framtid
Ett år kvar på gymnasiet. Mitt extra år. Det egentliga sabbatsåret. Känner lite smått tvång att hoppa på en vidareutbildning direkt efter för att jag redan har förbrukat mitt "tänkarår". Men hur ska man kunna välja? Det är inte lönt att slänga bort 3 år på något man senare absolut inte kan tänka sig att jobba med. Eller har möjlighet att jobba med heller för den delen. Då är det naturligtvis bättre att vänta ett år till. Tänka, fundera och höra sig efter istället för att rusa in i en framtid unknown.
Jag har haft visionen om att bli dietist nu i flera år, men efter att ha gjort lite eftersökning på ämnet så ser väl kanske inte arbetstillfällena ut att växa på träd. Chansen att nå upp till det höga snittbetyget som krävs finns fortfarande, men för att ro allt i hamn krävs väldigt hårt jobb hela sista året i skolan.
Vad gäller andra yrkesdrömmar står kostekonom, husmäklare, diabetessköterska eller någon annan slags ekonom högt i kurs. Ekonomer behövs ju alltid och just kostekonomer finns det arbetsmöjligheter för. Husmäklare finns i multum - men det gäller också pengarna man tjänar i det yrket. Efter lite faktaletande om specialistsjuksköterskor kan jag konstatera att de räknas som eftertraktade.
Vad ska man välja? Hur ska man kunna veta nu att det där vill jag hålla på med resten av mitt liv? Visst kan man ändra sig, byta bana, men rätt beslut från början måste ju ge mer motivation och kraft att vilja prestera och ge den glöd man behöver för att göra sitt jobb bra. Att behöva bygga upp allt igen, sadla om, det är energikrävande och nedbrytande, kan i vissa fall verka stärkande, men på något vis känns det ändå så onödigt. Visserligen kan man inte veta hur allt ska vara på förhand, det är omöjligt.. Så mina resonemang flyter plötsligt ut i intet. Men min poäng är, vilket jag har lärt mig från mina misstag, tänk efter före, och tänk då efter hårt. Drömmar måste få spela in, men inte oresonligt mycket. Hjärtat ska få säga sitt, annars blir resultatet olycka. Lyssna till kroppen, för om den är inte mår bra så blir inget gjort. Huvudet får väl bestämma i slutändan, för det är där det viktigaste sitter: motivationen och viljan.
För viljan ger drömmar, drömmar ger motivation, motivationen ger kraft och kraften mynnar ut i görandet. För att citera den envisaste person jag känner: "Det sitter i huvudet"
Jag har haft visionen om att bli dietist nu i flera år, men efter att ha gjort lite eftersökning på ämnet så ser väl kanske inte arbetstillfällena ut att växa på träd. Chansen att nå upp till det höga snittbetyget som krävs finns fortfarande, men för att ro allt i hamn krävs väldigt hårt jobb hela sista året i skolan.
Vad gäller andra yrkesdrömmar står kostekonom, husmäklare, diabetessköterska eller någon annan slags ekonom högt i kurs. Ekonomer behövs ju alltid och just kostekonomer finns det arbetsmöjligheter för. Husmäklare finns i multum - men det gäller också pengarna man tjänar i det yrket. Efter lite faktaletande om specialistsjuksköterskor kan jag konstatera att de räknas som eftertraktade.
Vad ska man välja? Hur ska man kunna veta nu att det där vill jag hålla på med resten av mitt liv? Visst kan man ändra sig, byta bana, men rätt beslut från början måste ju ge mer motivation och kraft att vilja prestera och ge den glöd man behöver för att göra sitt jobb bra. Att behöva bygga upp allt igen, sadla om, det är energikrävande och nedbrytande, kan i vissa fall verka stärkande, men på något vis känns det ändå så onödigt. Visserligen kan man inte veta hur allt ska vara på förhand, det är omöjligt.. Så mina resonemang flyter plötsligt ut i intet. Men min poäng är, vilket jag har lärt mig från mina misstag, tänk efter före, och tänk då efter hårt. Drömmar måste få spela in, men inte oresonligt mycket. Hjärtat ska få säga sitt, annars blir resultatet olycka. Lyssna till kroppen, för om den är inte mår bra så blir inget gjort. Huvudet får väl bestämma i slutändan, för det är där det viktigaste sitter: motivationen och viljan.
För viljan ger drömmar, drömmar ger motivation, motivationen ger kraft och kraften mynnar ut i görandet. För att citera den envisaste person jag känner: "Det sitter i huvudet"
Kommentarer
Postat av: Maria
Jag vet, om du blir dietist, så får du och keris flytta till USA, för där kommer alla kändisar köa om dig. Om inte annat så finns det många som borde ha en dietist där, eller så får du bli min personliga dietist. Men då måste man få äta kakor i dieten ;).
Trackback