LilleLise

Ärligt talat, jag hade verkligen sett fram emot en trevlig myskväll med kanske ett besök i Borås och vart är jag? Hemma, i skogen och gör inget som helst vettigt.. Jag vill bara skrika, men vafan, någon självkontroll har jag ändå. Åhh! Varför förväntar jag mig någonting? Varför fortsätter jag hoppas? Varför bryr jag mig? Jag kunde lika gärna jobbat.. Kanske t.o.m följt med till Kullaberg som Sara så innerligt försökte övertala mig till, men jag bara sitter här.
Ledsen, förbannad och uttråkad.

Har nästan tankar på att åka ner till Kinna, köpa en jättefet påse med smågodis och bara vräka i mig. Annat folk dränker sina sorger i alkohol, jag låter mina bada i sockerrus.




Fråga inte, ok? Jag är bara jättedeprimerad.