Moralfrågor

Jag vaknar upp mitt i natten med ett skrik som fastnar i halsen. Var är jag? Vad gör jag? Vem är jag? Helt förvirrad för att sedan översköljas av ett betryggande lugn. Jag är hemma, det var en dröm, jag gjorde ingenting. Sen kommer känslan, känslan av att jag gjort fel. Jag har väl inte gjort något? Nej, det var bara en dröm... Men det var ju så verkligt. Ångesten kommer krypande. Är det vad jag egentligen vill? Det var en dröm. Jag sjunker tillbaka ner under täcket, gör ett försök att slå bort tankarna, jag behöver sova, men den kalla handen runt hjärtat vägrar släppa sitt grepp. Tänk om? Nej, jag vill inte tänka så. Men.. tänk om? Sluta. Men.. Jag sa sluta!

Du gör det svårare än vad det är. Varför ska du alltid göra allt så komplicerat? För att det är komplicerat! Nej. Jo! Skärp dig. Varför? Ge mig ett gott skäl. Du skulle må bättre. Hur vet du det? Jag bara vet. Nej, du tror. Lita på mig. Förlåt? Lita på mig. Varför? Gör det bara. Men tänk om... Sluta tänk! Va? Sluta upp att tänka hela tiden! Om jag inte tänker, vem ska då tänka tankarna åt mig? De tankarna kanske inte ens behöver tänkas? Vad vet du om det? Sluta. Tänk om... Sluta tänk! Man måste tänka. Inte alltid. Jo. Vem säger det? Tänk om ingen skulle tänka, tänk så dåligt andra skulle må. Hur mår du själv av att tänka så mycket? ... Sluta tänk!

Kommentarer
Postat av: Gran

Time for a pshycologist, maybe? Honey, for god sake. Ta tag i det nu, nu, nu, nu!

2007-11-29 @ 09:16:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback